En SorgensDag

En Sorgens Dag
Vi vaknade upp i morse under stor dramatik och förtvivlan. Ett av marsvinen, Zarscha var akut sjuk. Han var jättedålig och vi förstod att det var nåt på gång då han var frisk igår. Barnen grät förtvivlat och ville naturligtvis ta honom till veterinären med de vuxna förstod att det var utsiktslöst. Han blev allt sämre i en timmes tid sen somnade han in. Flickan var helt förgråten och jag försökte vara med och slicka i ansiktet fast hon inte uppskattade det just då. För henne är förlusten av ett husdjur något väldigt stort som jag naturligtvis inte förstår. Jag kände av stämningen i alla fall och drog mig tillbaka.
Marsvinen är nere ibland och jag ligger gärna och kollar på dom. De är inte så livliga och bits när man sätter dit nosen. Därför brukar jag hels nosa där bak. Ibland ligger det en liten bajs där och är man snabb nog hinner man äta upp den innan nån ser vad som är på gång, jag vet inte vad flocken har emot marsvinsbajs egentligen.

Nu är Zingo, brodern ensam så vi kanske får träffas lite oftare framöver.

Jag sökte upp den lilla flickan igen efter en stund när hon satt på golvet med Sarcha i famnen och fast jag brukar vilja leka med det lilla marsvinet så brydde jag mig inte om honom då han var död.

Nu uppskattades mina försök till kontakt lite mera men tyvärr orkar jag inte vara deppad hur länge som helst och börjar leka igen och när jag leker bits jag, då blev hon ledsen och jag fick gå därifrån. Då alla var hemma från skola och jobb begravde vi Sarscha i trädgården. Det var svårt att hålla sig lugn under cermonin men efter ett par tillsägelser satt jag så fint och tittade på.Just nu önskar jag bara att jag kunde trösta lite så att hon tycker om mig lite mera. Kanske till och med sova i hennes säng fast som vanligt när hon skall sova så är jag som mest pigg. Jag ser fram emot fredagsmys i soffan och skall då fjäska friskt för henne.